Lite längre, reflekterande texter…

Den ser inte ljuset, som inte lyfter blicken…

Medvetna val ledde mitt sökande efter glädje, skönhet och innerlighet. Livet känns rikare i perioder då jag vågar lita till livets inneboende, kreativa kraft. Genom att målmedvetet knyta kontakt med mitt innersta i längtan efter mening når jag upplevelsen av att livet känns ”större” och jag når djupare och därigenom högre. Med tacksamhet ser jag tillbaka på min barndom i ett kristet hem där min far som var andligt förankrad visade både fasthet och kärleksfull tolerans. Han var allt annat än småskuren. En bra grund.

Det bästa i mitt liv har hänt efter att jag tagit konsekvenserna av det som kommit till mig i min inre verklighet. Som svar på en målmedveten strävan efter en starkare livskänsla har jag fått tysta direktiv som jag lyssnat noga till och agerat efter. Såväl min attityd som mitt handlande har förändrats och förändringar har vuxit fram på ett naturligt sätt. I olika sammanhang har det lett till en väl förankrad, ny verklighet. Vi är alla begåvade med intuitiv kunskap som ofta trängs undan i vardagens brus och i trycket från ”etablerade trossatser”. Min väg till individuell frihet och konstruktiv kraft går via en rutin med morgonsamling i ensamhet i djup koncentration. Jag skriver av mig irritationer som kan ligga kvar efter natten och söker medvetet ny energi och inre stabilitet inför dagen som ligger framför. För min inre bild kokar jag mitt ägg, ett okokt ägg som får slag går sönder men ett ägg som koagulerat i hög värme håller formen vid yttre tryck.

Viktiga insikter fick jag under min tid i Rom.

Jag kom då från tekokrisens Sverige. Som student vid Handelshögskolan hade jag ett extraknäck som utredningsassistent i en statlig utredning. Detta ledde mig till ett modeföretag i Växjö där jag fick höra hur VD med revisorsbakgrund styrde verksamheten med siffror. Designern fick rita plagg utifrån begränsning om sömnadstid/plagg i maskinerna. Modellen testades genom tidsstudier. Tog det för lång tid att sy och därmed blev för kostsamt, så tog man exempelvis bort en ficka eller ett knapphål. Varken designerns skaparförmåga eller kundens önskningar tog man tillvara. Tidsstudier och maskinkalkyler kom först. Företaget som jag refererar till gick liksom många andra i konkurs.

 I det italienska modeföretaget där jag var anställd, fanns administration och ekonomifunktionerna förlagda i en separat byggnad. Den skapande processen satt i högsätet och tilläts vara ledstjärna för alla servicefunktioner såsom produktion, marknadsföring och administration. Först efter att den kreativa processen slutförts och modejournalister och viktiga inköpare sagt sitt, kom restriktionerna. Beslut fattades då om vilka plagg som skulle produceras och vilka som skulle tas bort ur kollektionen. Ägarfamiljen har sålt miljardföretaget och har därefter bidragit med att finansiera allt ifrån musikfestivaler till renovering av kulturskatter, ägda av staten.

Gunnar Myrdal, med nobelpris belönad nationalekonom, myntade uttrycket:

”There is no view without a viewpoint”

Så sant. Viktigt då att fundera utifrån vilken infallsvinkel man bedömer och styr. Antingen låter vi visionerna fritt formuleras och sätter tjänande funktioner vid dess sida, eller så gör vi tvärtom, sätter begränsningarna först genom siffermål och låter människorna bli dess tjänare. Om vi à priori gör ingenjörskonst av kreativ verksamhet, företagande och politik får vi bara det vi kan tänka ut i förväg. Kreativiteten som kommer ur fria visioner eller upplyst forskning blir då blockerad. De största framstegen i mänsklighetens historia har kommit fram genom enskilda människors övertygelse ”mot bättre vetande”, först därefter har administratörer tagit vid och i bästa fall ökat effektivitet och verkställighet med det godas syfte för ögonen.

Jag har alltsedan min barndom iakttagit hur vår samhällskultur premierar det som går att göra om till siffror. Statistik före kvalitet, kunnande, inlevelseförmåga, estetik, erfarenhet, lyhördhet, charm och trivsel. Detta har jag sett inom skolans värld, hos vissa företag, vid renovering av gamla hus, i politiken och nu senast inom åldringsvården där närstående får hjälp.

I min ungdomstid då teckning och slöjd betraktades som övningsämnen fanns det preciserade krav och betyg. Fantasi parat med händighet sågs som ett viktigt komplement till huvudräkning, läs- och skrivförmåga. Då mina egna barn gick i skolan fick jag uppfattningen att det var mer lek än regelrätt undervisning i slöjden. Betydelsen av goda grundkunskaper för ett fortsatt fritt skapande är lika viktigt som att språkkunskaper bygger på glosor och grammatik. Förverkligandet av inre bilder i olika former av hantverk är helt beroende av baskunskaper. Min hjärnas kreativa muskel kan inte arbeta utan stimulans, lust och förväntan lika lite som den han förverkliga någonting utan ”know how”. Utan tillgång till uttryckssätt för känslor och åsikter utvecklas istället frustration och i förlängningen aggression eller mindervärdeskänslor.