MIN BILDERBOK / MY PICTUREBOOK
Här visar jag några av de akvareller jag målade i mitt sökande efter den förlorade livsgnistan. Något år därefter tog jag fram bilderna och då kom reflekterande texter i strid ström ur min penna, texter jag nu lagt till bilderna.
Månskenspromenad
Här ser jag en besläktad själ. I dess essens ett självporträtt som ung i Rom vid pinjeträden på Via Appia Antica vid det heliga bergets fot. Himlen är förtrollad av månens sken och den gudomliga andens färg.
Här finns närvaro, kontemplation, drömmar, värme, förhoppning och tillitsfull trygghet på den inslagna vägen.
Vem är jag? Varför har jag begåvats med så många gåvor när det känns tillräckligt att VARA i vacker miljö. Inspirationen pirrar i mig då sinnet fångats av skönhetsstimuli och kärlek från vän eller käresta.
Heavy Burden
Det gör ont. Har gjort ont länge. Inte all tid, men från och till. Stunder fyllda av håglöshet, frustration, mindervärde och rädsla. Vad är meningen med mitt liv? Vad är det för mening med att vara full av livskraft och lust men oförmögen att få ut det i någon konstruktiv form? Jag har varit bland strålkastarna i modevärlden. Det artificiella ljuset bländade mig så att jag kom vilse i mig själv. Jag lämnade och kom så småningom in på vägen att söka rätt på mitt eget, inre ljus. Här har jag nu stått ett tag och låtit min källa fyllas på, men till vilken nytta? Jag behöver ta mig ut på okända vatten, men hur skall jag kunna ro utan åror? Jag står håglös och stirrar ut i intet. Något blockerar mig och jag kommer inte loss. Finns det en lösning? Jag försjunker i mina drömmar och hoppas på att någon skall komma till hjälp eller något ska ändras. Men allra helst skulle jag vilja kunna ta mig loss av egen kraft! Går det? Vad är det som hindrar att jag utvecklar nya verktyg? Vad är det jag inte vill se? Varför är jag rädd när mitt inre samtidigt skriker efter ett fullödigt liv? Fortsätter det så här finns det risk för att livet torkar ut, att kvinnan vissnar och blir bitter.
Böjd drottning
Vem är drottning? Vad innebär det att vara drottning? För vem är jag drottning? Jag ser en kvinna som lever i ett storslaget sammanhang men som är böjd av en tyngd, upplevd snarare än reell. Hon slokar likt en blomma som fått för lite vatten. Kanske är det Livets heliga vatten som fattas henne? Hon ser ut att existera utan kontakt. Utan kontakt med en energikälla.
Likt varje kvinna som lever i sitt eget rike med ansvar och väldefinierade roller, lever en drottning. Vad är skillnaden?
Varje kvinna behöver näring för att frodas, växa, utvecklas och ge frukt. En självmedveten respekt och stolthet över ett väl förvaltat pund, avspeglar sig i ansiktet och väcker känslor i interaktiva möten som formar nya förhållningssätt. Befruktning. Myllan måste vara näringsrik, källan med livgivande vatten kontaktbar!
Alpfolk
Vad spelar tiden för roll? När jag var barn läste jag böckerna om Heidi. Jag levde med Heidi i de höga alpernas värld. Njöt av att leva dubbelliv. Varje gång jag hör ett barn tala med förtjusning om en läsupplevelse minns jag mina egna.
Vi blir vad vi fyller oss med. Jesus sade att det inte är det som vi stoppar i oss som är av ondo, utan det vi ger ut. Men för att kunna ge ut måste vi ”tanka” och kvaliteten i det vi låter oss påverkas av ger förutsättningarna för vad vi kan ge ut.
Rundgång i kulturen. Mata, rapa – ja vad? Tar vi bort träden ser vi inga levande träd. Vilka inre bilder skapar död betong?
Bollplank
Oj, vad jag blir glad av denna färgrika bild! Jag vill gå på bara fötter i gräset, fatta bollen och kasta den upp i luften, fånga den, känna, måtta och studsa mot planket – undrar vad som kommer tillbaka?
Innan jag fattade pennan var jag trött efter många timmar vid datorn med e-post och utkast till insändare om hoten mot Nackas grönområden. De flesta människor låter det bli som det blir. Jag vill vara en som gör så att det blir.
Hela mitt ansikte spricker upp av färgglädjen, spontaniteten och leklusten. Jag vill måla plank och bygga en glad värld i fantasin som tränger in i verkligheten!
Tricolor
En för alla – alla för en. Här ser jag några av mina delpersonligheter. Dessa tre vill leva i mig och jag bejakar dem med tacksamhet. Njuter i känslans rike till musik som för mig till min andliga energikälla och vidare i koncentrerad närvaro till konstnärslivet med vackra tyger, lockande färgblandningar, sköna miljöer i Sverige och Italien. Som kontrast – det inre barnet, den osofistikerade lilla människan som är omedelbar och glad. En doer, full av framåtanda. Hon driver sina idéer och fokuserar på visionära mål. I mitten den prudentliga flickan som lydigt följer regler och åtar sig arbetsuppgifter i syfte att vara en ansvarstagande kugge i ett sammanhang med andra. Hon vill bidra till det gemensammas bästa och får tillfredställelse av att se resultat, synbara såväl som kännbara. Av detta blir hon inte lycklig – lycka ger endast kombinationen av alla tre. Vem är det som ser till helheten? Vem fördelar tid och energi? Vem sätter agendan? Solen får symbolisera det helgjutna Självet – klarhet, värme och energi. Periodvis går solen i moln, då har en enskild delpersonlighet fått övertaget. Endast ett liv inifrån kärnan med tjänande delpersonligheter ger konstruktivitet, frihet och mening.
Profetisk bild
Stadigt förankrad står hon där och tar emot flödet som strömmar upp, i regnbågens alla färger. Den ena handen är konstnärens, smyckad med guldblommor över olivhud. Den andra sträcker sig ut mot världen för att ge liv genom det pulserande, näringsrika blodet. Ansiktet präglas av djup koncentration – innesluten med sin intentionalitet i ett meditativt kraftfält. Robust, trygg och sårbar, upplyst av heligt ljus. Polera varje kula ofta, det ger ett liv i övernog!
Testosteronstinn kvinna
Denna kvinna skyddar sitt huvud mot hårda angrepp med hjälp av en Bobby-Helmet från England. Hennes eget slagkraftiga verktyg är snillrikt utformat med ögon, mun och en mångfald av färger. Det är inget instrument för finlir utan för tydliga krafttag i världen.
Hennes ena öga speglar hennes själ – där är värme, ljus och växtkraft. Hennes andra öga är riktat ut över världen sett i ett helhetsperspektiv. Munnen är sinnligt fyllig och hakan visar tydligt manliga hormoner. Hon förkroppsligar jorden.
Så mycket livskraft finns bakom svarta, hårda skal. Är det den förborgade livskraften hon vill mana fram, frilägga och frigöra? Himlen är ännu blå och gräset är friskt och grönt där hon står i vårens skiraste grönska –men bakom den livgivande, blodfyllda tillförseln ett täcke av sot och lava efter en vulkan ur jordens inre svärta.. Bilden andas optimism om möjligheten att världen rymmer livskraftig potential.
Roberto Assagioli, grundaren av den del inom psykologin som heter Psykosyntes, lär ha sagt: Det behövs flera kärleksfulla människor med makt och fler maktmänniskor med kärlek – undrar vilken kategori hon tillhör – denna testosteronstinna kvinna?
Inte svenskt
Ingenting i denna bild ter sig svenskt annat än möjligen det naivistiska sättet att skildra. Jag attraheras av kraften i vår nordiska tall. Jag blir glad till sinnes av prästkragar, blåklockor och tussilago. Den blonda tonen i hemvävda tyger och traditionella broderade väggbonader förmedlar trygghet och förankring – de förmedlar lugn kanske för att de var så tidsslukande att framställa. Det svenska landskapet med mjuka kullar och åsar ger en mild och barmhärtig framtoning. Svenskarnas ljusa hy med äppelröda kinder, fräknar på näsan och blonda hår som knappast grånar gör att många ser unga, ja nästan barnsligt naiva ut. Inte ofta ser man en svensk med trånande sug i blicken eller viljekraft i smidiga rörelser. Denna bild är exotisk, allt annat än fördomsfullt svensk. Kanske därför så attraktiv för mig?
Fisklady
Fiskkvinnan är färgstark – blicken söker sig i fjärran, dit hon låter längtan fara... I ljuset framträder färgerna klara och förföriska, i mörker tynar de bort.
Den feminina framtoningen strålar ur Eros, den dynamiska kraften skjuter det kvinnliga framför sig. Hon vill verka i världen men känner sig handlingsförlamad – blockerad av, vaddå…?
Tanken slår mig att frånvaron av händer kan vara ett tecken: VARA mer än att GÖRA… så har det varit för mig i perioder men interaktionen ter sig idealisk. Att leva ett liv där vara och göra är i balans.
Vara och göra i balans - dualitet
Ingivelsen att skriva till denna bild, kunde inte kommit till mig en lämpligare dag. Beslutet jag fattat om att bejaka den inre röst som viskat till mig alla mina medvetna dagar, ända sedan jag var ett litet barn. Det krävs stort mod och viljekraft att låta rösten få utlopp. Enklast är att döva den genom att tänka ut en agenda, en ”att göra lista” som leder dit man tänkt ut att man skall gå. Tryggt. Att istället vårda något som växer genom att be om näring, ljus och vatten och släppa kontrollen därför att det som växer dör om det tuktas för hårt, det kräver eller snarare förutsätter stark längtan och mycket tålamod. Kärlek, vilja och arbetsdisciplin i ständig interaktion. Genom att först bejaka kärleken väcks lusten och livskraften sprider sitt elixir i hjärta och hjärna – då växer viljekraften sig stark att göra i samklang med hjärtats röst. Jag kan, jag vill, jag törs...
Fantasirikt liv
Ett medvetet val – det måste det bli för mig. Ett tydligt avstamp in i min alldeles underbart förtrollade värld av känslor, färger och melodier. Olika bilder, hela tiden nya bilder av sammansatta kulturer. När jag fattade min penna för att skriva om bilden med namnet Fantasi Rikt Liv, insåg jag att detta kräver fantasirik musik. Jag valde den elegante fransmannen med de utstående öronen. Serge Gainsbourg och albumet Gainsbourg forever.
Fantasi, vad är det? Mitt sinne stimuleras av färg och udda former, liksom av den uppiggande och omväxlande musiken som låten Plip, plop…couleur café. Här finns barnslighet, sensualism, erotiska anstrykningar och lätt arrogans precis som min bild av det franska kulturarvet, så som jag lärt känna det.
Jag ser den färgsprakande borgen med guld, eller den engelskinspirerade ynglingen Serge Gainsbourg iklädd kritstrecksrandig kostym och hur den engelska kulturens yttringar passerar för min inre syn med telefonboxar i rött från 1924, taxibilar, eleganta salonger i Londons innerstad, te på Ritz, promenad i St. James’ Park…eller vips till den franska Rivieran där han sitter med yppig blondin vid sin sida, drickandes kaffe – eller i sällskap med en exotisk & spännande madame… couleur café.
Arabisk förening
Vad drivs du av, sköna arabiska kvinna? Vad får dig att känna inre storhet? Så stolt och så nöjd du ser ut där du svävar bland molnen. Är du buren av en högre makt då du lockar mannen eller lockar du honom så att han lyfter dig obemärkt, av driften allt högre, mot helig förening?
Kulturkrock har de flesta hört talas om, men färre har direkt upplevt det. Jag gjorde det under mitt andra år i Rom. Första årets ”turistrus” hade lagt sig och genom språket fick jag möjlighet att se sådant jag inte anat fanns där. Andra grund-värderingar. Interaktivt spel mellan män och kvinnor. Plötsligt kände jag mig som den flickscout från det Sverige jag var, men ingen Romare visste fanns; det oskuldsfulla…som jag gömt och glömt….
Existentiell eufori!